Abisko - Nikkaluokta 2015

I många veckor hade jag planerat mycket inför min kommande vandring längst Kungsleden, planen var att gå hela sträckan från Abisko i norr till Hemavan i söder, en sträcka på ungefär 44 mil. Jag följde ständigt STF’s uppdateringar om snöläget och det verkade aldrig vilja smälta undan. Jag skulle vandra själv, och det sista jag ville var att eventuellt behöva bryta vandringen på grund av den djupa snön på vissa ställen. Detta var även min första solovandring, så erfarenheten var ju inte mycket att hurra över. Jag ändrade därför i sista minut mina planer och bestämde mig för Abisko – Nikkaluokta istället, en sträcka på ungefär 11 mil. Betydligt kortare men ändå en kul utmaning. Två dagar efter att jag bestämde mig för detta satt jag på tåget, själv, på väg mot Abisko. Utan någon som helst aning om vad som väntade egentligen.

 

Jag hann inte ens kliva av tåget i Abisko innan jag träffade en kille vid namn Johan. Även han en ensamvandrare som tänkte gå hela Kungsleden, alltså sträckan jag tänkt gå från början. Här blev jag lite bitter och tänkte att jag kunde ha gått den ändå. Men nu kunde jag inte ändra mig ännu en gång. Johan och jag tog följe och vi käkade middag på fjällstationen och påbörjade vandringen från Abisko tillsammans. Efter ungefär en timma längst leden träffar vi två glada smålänningar, Andreas och Mattias. De skulle också gå till Nikkaluokta så vi följdes åt hela vägen till målet. Johan fick vi säga hejdå till vid en fjällstuga då han skulle fortsätta ner till Hemavan. Vilken kämpe!

 

Vår första natt blev i Abiskojaure och bestod utav en liten eld, ölkorv, lättöl och en massa snack med grabbarna. En supertrevlig kväll och jag var överlycklig över att jag valde att åka iväg på vandringen ensam. Annars hade jag säkert aldrig börjat prata med allihop på samma sätt. Vi satte upp tältet och morgonen därpå fortsatte vi mot nästa mål, Alesjaure. På vägen här lärde vi även känna störtsköna Anders som hakade på oss ända ner till Singi, som där även han fortsatte vandringen söderut på egen hand.

Redan efter andra natten sov vi alla tre (Andreas, Mattias och jag) i samma tält. Tre i ett tvåmannatält går strålande! hade jag inte haft dom på varsin sida hade jag nog frusit ihjäl där borta längst leden haha. En av många lärdomar jag fick med mig därifrån. ANVÄND EN VARM SOVSÄCK!

 

Kunsleden bjöd det här året på många lämmlar och snö. Vid Tjäktja och passet var det ungefär 10km snö och det var tugnt att gå. Men stämningen i vårt lilla gäng av solovandrare gjorde livet otroligt roligt ändå. Tjäkta var den bästa kvällen på länge. Vi hade kvällssol, snackade strunt och bara njöt av att vara långt borta från civilisation. Dock drog jag på mig en feber den natten så jag var riktigt slut dagen därpå när vi fortsatte gå.

Dagarna var iallafall ständigt bra och efter dag 5 kom vi fram till Kebnekaise fjällstation och tog en 100% vilodag där innan vi fortsatte gå till målgången i Nikkaluokta.

 

Detta var min första vandring och jag lärde mig mycket på några få dagar. Jag insåg att det är så värt att vandra ensam. Jag får testa mig själv, upptäcka saker på mitt sätt, behöver ej anpassa mig efter någon och lär känna otroligt många människor längst vägen. Än idag har jag bra kontakt med de jag vandrade med (skriver detta januari 2017.) Häftigt.

Partners:

Följ mig:

Copyright © 2017 Idalindstrom.se